Innehållet som finns tillgängligt på vår webbplats är resultatet av våra redaktörers dagliga ansträngningar. De arbetar alla mot ett enda mål: att förse dig med rikt innehåll av hög kvalitet. Allt detta är möjligt tack vare de intäkter som genereras av reklam och prenumerationer.
Genom att ge ditt samtycke eller prenumerera stöder du vår redaktions arbete och säkerställer den långsiktiga framtiden för vår webbplats.
Om du redan har köpt en prenumeration, logga in
Før du skal i gang med å lære om sterke verb, skal du friske opp nokon fagomgrep. Kva hugsar du frå før?
Kva er sterke verb?
Det er særleg tre trekk som kjenneteiknar sterke verb:
- Dei har ikkje ending i presens og preteritum: å synge – eg syng– eg song.
- Dei endrar rotvokal i preteritum og i perfektum partisipp: eg finn – eg fann– eg har funne. Enkelte sterke verb endrar rotvokal også i presens: å komme – eg kjem, å fare – egfer.
- Perfektum partisipp endar til vanleg på -e: sunge, brote, skrive osb.
Øving 1
Under ser du nokon setningar. Dei er skrivne på nynorsk, med unntak av verba. Kan du sette verba om til nynorsk? Ikkje bruk ordbok, berre noter korleis du trur orda skal skrivast. Fasiten får du du i e-forelesinga.
- Simen leste ei bok.
- Lokman skriver i dagboka si kvar dag.
- Maria bryter mot verdsmeistaren.
- Sara satt på bakarste rad.
- Vi har sunget bursdagssongen for mor.
Parverb
Parverb er verb som kan bøyast på to ulike måtar, sterkt og svakt. For å forstå kva for bøying du skal velje, må du vite to ting, nemleg
- korleis du finn subjekt, verbal og direkte objekt i ei setning
- kva vi meiner med transitive og intransitive ver
Verbet ha
Hur använder man verbet "ha"?
Det som kan förvilla lite är att "ha" är både ett huvudverb och ett hjälpverb.
Huvudverb: Jag vill ha ett piano.
Hjälpverb: Han hade gått strax innan vi kom. "Gått" är här huvudverb.
"Ha" som huvudverb i de olika tempusen
Grundform: att ha
Grundformen är "att ha" dvs. att äga någonting. När du använder grundformen så tänker du inte på någon tid. Bara själva ägandet.
Det är kul att ha en cykel.
Vi satsar på att ha en ny bil till sommaren.Här använder man alltid ordet "att" framför "ha". "Att" tillhör grundformen.
Presens - nutid: har
Vi har en cykel i källaren.
De har en stor hund i trädgården.Imperfekt eller preteritum - dåtid:
Vi hade en cykel i källaren.
De hade en stor hund i trädgården.Perfekt - fullbordad handling:
Vi har haft en cykel i källaren.
De har haft en stor hund i trädgården.Obs! Här är "har" hjälpverb. "Haft" är huvudverb.
Pluskvamperfekt - fullbordad handling i dåtid:
Vi hade haft en cykel i källaren före ombyggnaden.
De hade haft en stor hund i trädgården, innan grannen flyttade in.Obs! Här är "hade" hjälpverb. "Haft" är huvudverb.
Futurum - framtid:
Sådan opfører verber sig
Infinitiv (navnemåde)
– er verbets grundform og den form der står som opslagsord i Retskrivningsordbogen. Sæt et at foran verbet for at finde infinitivformen:
- (at) kysse
- bo
- spise
- sms’e
- elske
- cykle.
Imperativ (bydemåde)
– laver man ved at fjerne &#;e (eller konsonant og &#;e) fra grundformen:
- kys
- bo
- spis
- sms
- elsk
- cykl.
Præsens (nutid)
– laver man ved at sætte et -r på grundformen, fx kysse-r. Sæt jeg foran verbet for at finde præsensformen:
- kysser
- bor
- spiser
- sms’er
- elsker
- cykler.
Præteritum (datid)
– laver man ved at sætte -(e)de på grundformen eller -te på imperativformen. Sæt jeg foran verbet for at finde præteritumformen:
Enkelte verber omdannes i datid, og nogle har ingen endelse:
Passiv (lideform)
– laver man ved at sætte et &#;s på infinitivformen eller præteritumsformen:
- de køres (dvs. &#;de bliver kørt&#;).
- de kørtes (dvs. &#;de blev kørt&#;).
Bemærk
Det er almindeligt at lave passiv med blive eller blev, fx hunden blev fodret.
Præteritum participium (kort tillægsform)
– laver man ved at sætte &#;t på grundformen eller -et på i
.