Gustav III:s kröning
Gustav III:s kröning ägde rum den 29 maj i Storkyrkan i Stockholm. Kung Gustav III kröntes av ärkebiskop Magnus Beronius och det äldsta riksrådet greve Adam Horn.
Kröningen
Kröningen var en ståtlig ceremoni i punkter, som hade regisserats av kungen själv. Kung Gustav III:s och drottning Sofia Magdalenas kröning firades i Storkyrkan i Stockholm, vilket var den plats som nyttjades för kröningar sedan Karl XII:s kröning den 14 december Dagen var vacker, och Gustav III skriver i ett brev att kröningen skedde "i världens vackraste väder och under iakttagande av övliga former". Kröningen var en pampig tillställning som kostade hela daler silvermynt.[1]
Gustav III planerade själv kröningen i detalj. Hans kröningsdräkt var enligt traditionen gjord av svenskt silvertyg, och efter mönster av Karl XI:s kröningsdräkt, som ritades av arkitekten och gravören Jean Eric Rehn. Kung Karl XI kröntes ungefär etthundra år tidigare, i Uppsala domkyrka den 28 september Modellen var avsiktligt vald, eftersom det var Karl XI som införde enväldet i Sverige. Silverklänningen som Sofia Magdalena bar vid kröningen hade ett nära fem mete
Gustav III:s kröning i Storkyrkan
Gustaf III:s kröning i Storkyrkan är en ofullbordad oljemålning av Carl Gustaf Pilo (–), föreställande Gustav III:s kröning i Storkyrkan i Stockholm 29 maj Den jättelika målningen, den är närmare tre meter hög och över fem meter bred, hänger på Nationalmuseum i Stockholm.
Kung Gustav III beställde målningen [1] och Pilo arbetade på den i nio år från fram till sin död [2] Konstnären arbetade med detta enorma verk, som mer noggrant mäter 2,93 x 5,31 m. Carl Gustaf Pilo var cirka 70 år när målningen påbörjades Tavlan gör ett levande intryck, kanske bidrar det skissartade och impressionistiska utförandet till det.
Några av de personer man ser på den ofullbordade målningen
I förgrunden sitter Gustav III på drottning Kristinas silvertron omgiven av riksråden. Det äldsta riksrådet är Adam Horn af Ekebyholm (–) står till vänster om kungen, och ärkebiskopen Magnus Olai Beronius (–) till höger om kungen sätter varsamt kronan på hans huvud. Adam Horn ingick i den ambassad till Köpenhamn som förmälde Sofia Magdalena av Danmark per procuram med kronprins Gustav. Magnus Beronius var biskop i Kalmar stift och ut
Gustav III
Gustav III, född 13 januari (g.s.) 24 januari (n.s.) i Kungshuset på Riddarholmen i Stockholm[1], död 29 mars på Stockholms slott[2], var kung av Sverige från fram till sin död.
Han var son till Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, bror till Karl XIII, far till Gustav IV Adolf, och kusin till Katarina II av Ryssland. På grund av sitt stora kulturintresse kallas han ibland "Teaterkungen". Han instiftade bland annat Kungliga Musikaliska Akademien och Svenska Akademien.[3]
genomförde han en statsvälvning (en statskupp, eller som han själv sade: revolution) då riksrådet fängslades. Kuppen genomfördes med hjälp av militära trupper och Sveriges första politiska partier, hattarna och mössorna, upplöstes. Detta satte punkt för de partistrider och den korruption som tidigare hade präglat svensk utrikes- och inrikespolitik. Genom den nya regeringsformen från delades den politiska makten återigen mellan konungen och riksdagen. Samma år avskaffade Gustav III även tortyr som förhörsmetod, och tortyrkammaren Rosenkammaren stängdes för alltid. Gustav III genomdrev dessutom en inskränkt tryckfrihetsförordning
År tillkännagav han stadgan för Marstrand som han gjorde om ti
En kröning är, eller var, en av höjdpunkterna i en konungs liv. Den bekräftade furstens upphöjelse till Herrens ställföreträdare i riket. I äldre tid innebar den i det närmaste att kungen, i några enstaka fall drottningen, undfått gudomlig status och därför var okränkbar. Exakt vilken betydelse en kröning fick berodde naturligtvis mycket av vem den utkorade var. Frågan är om någon svensk konung varit så medveten om ritualens rent historiska betydelse som Gustav III vid sin kröning 29 maj
Det sena talet var en politiskt och ideologiskt omvälvande tid i Europa men även på andra sidan Atlanten i det som ännu kallades &#;den nya världen&#;. Upplysningstidens filosofer levde och verkade fortfarande och deras tankar om människornas inbördes jämlikhet, individens frihet, förnuftets seger och upplyst despoti diskuterades och analyserades i tidens politiska salonger i städer som Paris, Wien och London. Inom några år skulle de engelska kolonierna i Nordamerika förklara sig självständiga och grunda en egen republik. I Sverige hade den politiska makten i 50 år legat hos rådet och ständerna medan kungamakten i stort sett varit representativ och ofta rent symbolisk. Att det bliv
.